Plötsligt händer det...

Idag hände något otroligt. Det är verkligen som Triss reklam "plötsligt händer det" menar. Plötsligt hände det. Jag hade lunkat upp till tågstationen för att inse att mitt tåg inte avgår förrän om en halvtimme och gått in på stationshuset. Där såg jag min stränga svenska lärare. Jag gick fram och hälsade och hon skiner upp och pratar på om det hemska vädret och om vad hon ska göra i sommar. När hennes tåg inkommer reser hon sig upp och önskar mig en trevlig sommar, och plötsligt... En kram. Jag fick en kram utav min stränga svenska lärare.

Vi väntar med spänning på sommaren...

Och så var det dags för skolavslutning... Varför känns det inte som det då? Vi har hört rektorn tala, vi har fått våra betyg och vi har sjungit "Den blomster tid nu kommer". Ändå känns det inte alls som om det är sommarlov nu. Kanske är det det här hemska vädret som tar bort hela känslan, och visst hoppas vi alla att den blomster tid faktiskt kommer snart. Jag har ju för i helvete köt ny bekini och allt.

En regnig dag..

Idag spöregnar det... Det regnar så mycket att ens skor blir genom blöta en halv minut. En sådan här regnig dag har min kära klass IBP1A valt att utforska vildmarken i en kanotfärd. Jag vet inte om mitt budskap riktigt gick fram men nyckelorden är Konotpaddling i spöregn. En tapper klass vandrar ner mot kanoterna och klär på sig i dem allt för smickrande kanotanpassade kläderna. Efter att ha svalt min stolthet och satt på mig mina regnbyxor och fått åtskilliga kommentarer om att de ser ut som rymdbyxor och karantänanpassat skydd drar vi ut vår kanot i vattnet. Inom loppet av tio minuter börjar en av mina kära kanotkamrater kommentera min styrning. Inom loppet av en kvart har alla min kanotkamrater börjat klaga på att jag inte paddlar och att jag styr som en kratta. Jag vill bara påpeka att jag vid ett flertal tdigare tillfällen sagt ifrån att kanotpaddling inte är min grej. När vi paddlat i över en timme stöter vi på våra kära kanotgrannar varav en är dålig på att paddla, en sitter och är grinig som ett svin och en är väldigt sportinriktad. Det var en dålig kombination så de bestämde att de skulle byta kanotmedkämpar. Av någon anledning hamnade jag med de två bästa, mest spydiga och tävlingsinriktade kanotarna. Fem minuter senare svär jag på att jag hade kunnat smälla till dem med paddlen båda två som de höll på.

- Du paddlar ju inte

- Men ta i lite då

- Skynda dig då

- Vi tycker det här är lika jobbigt som du men vi gnäller inte

- Paddla i takt (den vanligaste)

Efter ett tag satt jag tyst och petade med paddeln i vattnet så ilsken att jag bävade vad som skulle kunna komma ur min mun om jag bara öppnade den. Jag var hungrig genomblöt, kall och förolämpad. Denna dag ska stanna i mitt minne för evigt, för när ett tillfälle dyker upp då jävlar ska jag hämnas!

En pizza hit, två pizzor dit...

I tisdags var jag och prövade på mitt eventuella sommarjobb. Jag cyklade dit i all min hast och blev väldigt vänligt bemött. De visade mig runt i den lilla restaurangen och jag försökte verka intresserad av det mesta och ställde lite frågor här och var, där jag kände att det passade. Jag var förvånad över på vilket allvar de tar alla sina sysslor, det är otroligt viktigt att skriva datum på allt och man får absolut inte blanda ihop färgerna på trasorna (Blått utomhus, rosa inomhus och gul till köket). Efter denna rundvandring och fullkomliga korvstoppning av information var det dags för mig att "prova på" att stå i kassan. Så teknisk som jag är (hrm) var det bara att inse att det skulle bli min största utmaning. Tro det eller ej lyckades jag knappa in rätt saker efter endast en kvart, samt lära mig hur man raderar nollor när man råkat trycka ett x antal gånger för mycket. När jag behärskade denna helvetesmaskin fick jag övergå till något som jag tyckte betydligt mer om, pizzabakning. Jag är tydligen helt GRYM på att göra pizzor, ännu en oupptäckt talang, dem blev väldigt runda och fina (förutom en som började likna en sombrero) och såg bemärkelsebart goda ut. Tänka sig att lilla fröken Larsson kanske är ämnad för pizzabakning. Jag lyckades även bemästra pizaspaden vilket inte alls är så lätt som ma tror.

Love is surely in the air...

Jag har blivit förälskad... Inte i en person utan i en bil. Det är så olikt mig att bli förtrollad av olika fordon och andra ting med motorer, men nu fasan har det hänt. Jag har gått och fallit i kärlek med en Mini Cooper.