Mammornasdag

En så varm och härlig dag det är idag. Det är sannerligen ingen skam att kalla en sådan dag för morsdag och inget annat. Jag hade hela kvällen innan suttit och pysslat och donat med ett kort jag tänkte giva min kära mor och hon blev förstås väldigt glad. Jag begav mig lite senare under dagen iväg en sväng till minneslunden fär att även ära min kära svärmor, och vilket vackert väder det var. Efter att ha letat runt efter en blomsteraffär utan resultat fick jag och Calle sänka oss till den nivån då vi faktiskt köpte blommor på ICA. Trots skammen var de ändå vackra och färgglada och det var trotsallt Birgitta också. När vi satt blommorna i vatten satte vi oss och betraktade alla dessa blommor som folk under dagen lagt, och plötsligt uppenbarar sig en fjäril. Den kretsade en lång stund runt våra huvuden och satte sig tillslut på Calles ena knä. Jag överdriver inte när jag säger att den satt där en onormalt lång stund tills den flög iväg och sedan satte sig på samma ställe igen. Jag tror personligen inte på olika tecken och andar men det är inte mer än att man börjar undra. Det fanns mycket folk så varför just Calle? Den flög sedan iväg och kom inte mer tillbaka, men kvar satt jag och kunde inte hålla emot mina tårar längre.

Jag och min vanliga tur...

Det har äntligen blivit sommar ute, och vad är då oddsen att just jag ska gå och bli förkyld nu när solen skiner som högst? Min hals bränner min näsa vill inget annat än att nysa var tionde sekund. Det måste vara min vanliga tur som härjar och som inte låter mig njuta ordentligt, men nej. Jag tänker inte låta mig hindras utav en simpel förkylning, jag tänker minsann utmana ödet och lägga mig mitt i solen och göra min ack så bleka hy några nyanser brunare.

Amor vs Djävulen...

Vad gör man när ett förhållande helt plötsligt inte blir vad man tänkt sig? Ska man stå ut och acceptera att det är som det är trots att det "tär" på en så in i helvete, eller ska man helt enkelt gå vidare och inse att det faktiskt finns fler killar här i världen? Dessa tankar snurrar just nu runt i mitt huvud som en karusell, och jag blir fruktansvärt åksjuk. Att kärleken skulle vara såhär är det ingen som förvarnat mig om, och varför i helvete nämnde inte amor det innan han siktade på oss med sin pil.

Powershopping!

Det är inte alla som förstått vad shopping riktigt innebär. En del tror, för att inte generalisera, att shopping enbart är ett tillfälle att spendera pengar på. Detta är dock FEL, att shoppa innebär timmar utav springande fram och tillbaka mellan trånga klädställ och hyllor. Man får ont i fötterna av allt gående, man blir svettig utav att det är så mycket folk och att försöka lokalisera sig som tjej bland alla kläder är verkligen inte lätt. Det värsta är att det även ofta är under tidspress man måste göra sina sista inköp. Visst, pengarna ryker men det gör även kalorierna. Det är faktiskt väldigt mödosamt att försöka ta av och på sig alla kläder som nästan alltid tenderar att vara lite för små eller förstora. Den känslan man dock får av att ha köpt något man verkligen gillar är dock oslagbar. Man säger att man inte kan köpa sig lycka, men stundvis lycka kan man verkligen köpa sig till.

En sådan härlig dag!

En sådan härlig dag det är idag, solen skiner och fåglarna kvittrar. Jag har gått den underbara asfalterade vägen hem, med mina kläder klibbandes mot min ack så varma kropp. Jag har burit på min nya väska fylld med böcker som sakta dras ner mot jorden av den så tilldragande gravitationen. Denna härligt soliga dag skyms plötsligt av enorma moln som kommer smygandes uppe i himmelen. Tittar man riktigt noga bland de nertyngda regnmolnan kan man skymta lustiga figurer... Det är nu dags för mig och min ironi att gå och lägga sig märker jag, innan det här inlägget blir ännu värre.

Är det bara jag som undrar vart vi egentligen är påväg?

Paint with paint!

Jag har nyss upptäckt en underhållande tidsfördrivare. Paint. Denna tillbehörighet som tidigare varit så totalt underskattad har nu upptäckts av ingen mindre än mig. Jag har i över en timme suttit och nördat med penslar och sprayflaskor och åstadkommit två väldigt fina bilder. Är så stolt att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig för att inte, återigen, bli uppmärksammad för mitt ego.

Ruled by an ego mind

Nu har jag hört det än en gång, och ja, jag styrs av mitt ego. Jag tänker inte ens förneka det. Jag älskar att vara jag och jag älskar mitt liv. Jag tycker att mina åsikter borde värderas högst och jag tycker att mina tankar och åsikter är dem rätta. Men det är det som gör mig till just den jag är, jag tänker inte låta mig sättas på plats av någon och jag tänker definitivt inte följa någon idiotisk jantelag. Jag känner ofta som Samantha sa i sex and the city; "I love you, but I just love me more."

Materialistisk kärlek, men visst är den stark!

Vintage

Det finns många ord som kan beskriva min helg, men inget täcker det fullkomligt underbara veckoslutet mer än ordet vintage. Jag och mina helt fantastiska vänner har besökt varenda litet hörn av alla vintagebutiker och farit som vilda gäss fram och tillbaka under Sthlm:s gator och torg. Förutom den härliga atmosfären som staden innehavar så har humöret varit på topp och vad mer kan önskas än en hel dags shopping? Det är en sådan mystisk stämning i vintagebutiker och enbart tanken av hur mycket sakerna varit med om och kan förmedla får mig att bli helt nostalgisk. I en charmig minimal butik någonstans i utkanten av sthlm finns de mest fantastiska klänningarna någonsin. Det är som att komma in i en helt ny värld av olika färger och tyger, man försvinner för en stund bort ifrån allt och slukas upp av den underbara mystiken. Det var där jag hittade den saknade delen av min själ. En klänning av tyll och schiffong i en ljus mintfärg som ger ett sken av romantik och oskuldsfullhet. Jag var från och med det ögonblicket hel.

The Pillow Willow

Var idag på IKEA för att köpa säng till Carl-Hannes. När vi väl kom fram till sängavdelningen, efter att ha virrat runt i över en timme, möts vi av ett trettiotal olika sängar. Det är dags för experthjälp. Vi frågar en kvinna på avdelningen och hon går igång och babblar på om hur mycket han väger och hur lång han är och att det är viktigt att man avbelsatar kroppen så att man vaknar upp utvilad. Vi får provligga i ett par sängar och möts av både hårda och mjuka madrasser. Att det ska vara så svårt att hitta en säng. Efter en halvtimmes provliggning i de olika sängarna bestämmer vi oss för en kompromiss för mig och Calle. En hård säng (Calle) md en mjuk madrass (Jasmine). När det var bestämt kom nästa utmaning. Kuddar. Det är här vi båda uppskattar IKEA:s designers. Det finns verkligen kuddar för alla. Efter ytterligare en halvtimmes provning bestämmer vi oss för en kudde som är anpassad för att ligga på mage (Calle) och en för att ligga på sidan (Jasmine). De var helt underbart sköna och om vi sover dåligt i den nya sängen med allt som vi har valt till, då vet jag inte vad vi kan göra mer.

En bra start på dagen? Skulle inte tro det.

Idag vaknade jag som vanligt av min kära väckarklocka ringandes så kärleksfullt vid min sida. Jag kämpar mig upp, stolt över vilken viljestyrka jag har, och går vidare in till toaletten för att tvätta mitt kära ansikte. Jag går in i mitt rum och klär på mig och vandrar vidare för att sminka mig. Efter en halvtimme sätter jag mig och äter frukost i all min hast för att inte missa tåget. När jag fem minuter senare står i hallen och klär på mig slår mig tanken. Vad är det för dag idag? Hmm... onsdag. Okej tänker jag och vet att det brukar vara något speciellt med onsdagar. Jag sätter på mig ena skon och min far kommer utstigandes ur köket och stirrar förvånat på mig. "Har inte du sovmorgon?". Där fick jag svaret till vad som händer på onsdagar. Jag muttrar något elakt till min far och smäller igen dörren till mitt rum. Jag lägger mig i protest i min säng och försöker tvinga mig själv att sova.

Efter en halvtimme inser jag att det är ganska lönlöst, men jag ska banne mig dra nytta av min sovmorgon så jag ligger kvar. När min väckarklocka ringer igen grips jag av en liten känsla av oro. Jag tittar på klockan och inser att jag borde cyklat hemifrån för fem minuter sedan. Jag kastar på mig ytterkläderna och slänger mig på cykeln. När jag kommer fram, svettig och andfådd, visar det sig att mitt tåg är inställt. Jag har stressat i onödan. Till min nöd så träffart jag en gammal lärare som erbjuder sig skjuts och jag är räddad. Till råga på allt sms:ar Calle och frågar hur det går för mig och jag skriver:

"Mitt tåg är inställt men jag liftar med en kille som också ska till Eskilstuna."

För mig kändes det som lite skämtsam ironi, vilket jag kunde kosta på mig, men Calle uppfattade tydligen inte det. Jag hade av någon anledning min mobil på ljudlös och glömde bort att svara på hans senaste sms. När jag kommer till skolan kommer mina kära vänner emot mig och säger att jag ska ringa Calle. Jag tar upp min mobil och ser fem missade samtal ifrån karlen Jag ringer upp och hör en orolig Calle skälla ut mig för att ajg inte hör av mig. Han förblir sur resten av dagen.

Carpe Diem

Jag åkte idag glatt ovetande till Västerås för att gå på min målarkurs. När jag väl var där tänkte jag titta förbi min kära moders arbete och ta en fika med henne. Jag väntade snällt i väntrummet för att hennes sista patient skulle gå hem och läste några sidor i tidningen mama, det stod mellan den och Allt om Fiske, och fick reda på mycket intressant fakta om bristningar och sönderrivna underliv. Efter en kvart kommer min kära moder ut med ett stort leende på läpparna och säger att jag ska ta en nummerlapp och sätta mig i väntsalen. Jag blir ytterst funderad men tänker att hon kanske ville att jag skulle vänta på henne så jag sätter mig snällt ner. Plötsligt ropar en sköterska upp mitt namn, jag tittar osäkert upp men följer med och följs till min förskräckelse till labbet. Jag fick genomlida en provtagning och fylla TRE tuber med blod för att sedan få ett vaccin i samma arm. Min arm och jag är nu två olika personer, den hänger snällt och lealöst vid min sida helt oförmögen att röra sig. Så nu sitter jag här och svär att jag

Sista minuten = oftast de bästa besluten

Lilla lata Jasmine har nyligen (igår) kommit till insikt att hon är utan pengar i sommar och har plötsligt gripits av panik. Hon tog sig idag i kragen och traskade upp till sundets restaurang och ansökte om jobb, så här gick det:

- Ja, Jasmine vad trevligt att du kommit hit.
- Ja, det är verkligen jätte kul.
- Kan du inte ta och berätta lite om dig själv?
- Öhh... Joe, öm jag går IB programmet och jag... öhh...

Jasmine blev lite tagen av detta. Vad ska hon berätta om sig själv som kommer att öka hennes chanser att få ett jobb i sommar?

Efter ca 45 minuters småprat om jobb och hygien var det hela över och Jasmine skuttade glatt ut till genom porten nynnandes på den egenkomponerade låten "Har du sett min röda cykel".

Instinkt?

Varje gång någon säger åt mig att titta på något så tittar jag alltid åt fel håll. Det spelar ingen roll om vad det är så tittar jag iväg åt andra hållet. Det kan vara en fråga som "såg du den snygga bilen?" och jag kan titta ut mot vattnet istället och fråga "var? var?". Är det en typisk kvinnlig instinkt eller är det helt enkelt en Jasmine instinkt. I vilket fall som helst så är det lite retligt då folk tenderar att göra narr åt mig p.g.a. det.

Var Konsekvent!

Nu är jag banne mig trött på alla inkonsekventa människor. Är det så jäkla svårt att hålla sig till vad man sagt att man ska göra? Är det osäkerhet det handlar om eller något annat som jag helt enkelt inte förstår mig på?

Att samhället förändras och utvecklas är ingen nyhet, men någon måtta får det väl ändå vara.

Låt mig och min depression vara!

Jag är nu officiellt trött på alla som säger att tröstätande och tröstshopping inte hjälper eller är fel. Det säger jag är BULLSHIT! När man är deprimerad eller bara nere så finns det inget bättre än att piffa till sig för att gå ut på sta'n och shoppa. Är man riktigt nere så är jag av den synpunkten att allt kan lösas med rätt mängd av Ben and Jerrys.

Intuitioner?

Varför gör man saker fastän man egentligen vet att det kommer att sluta illa? För ett tag sedan när jag var sjuk och var tvungen att dricka var tiondeminut hade jag ställt ett stort glas med flädersaft på fönsterkarmen ovanför min säng. Jag hade Carl-Hannes vid min sida sovandes med öppen mun som vanligt och som inget ont anat än. Jag vaknade som vanligt utav värmeslag och var tvungen att öppna ett fönster. Jag tänkte taktiskt vinna tid genom att inte tända lampan och jag trevade efter fönsterhandtaget för att kunna släppa in lite friskluft. När jag hittade det kände jag glaset snudda min hand men jag tyckte det var irrelevant att flytta på det (fel av mig!). Jag visste att jag verkligen borde flytta det iallafall någon centimeter åt ett annat håll men DÅ... Då slog mig en snilleblixt! Om jag öppnar fönstret med en snabb liten knyck så kommer glaset inte hinna tippa över. Jag gjorde min lilla knyck och med ett ryck sätter sig Carl-Hannes käpprak upp i sängen med hela huvudet drypande av klibbig flädersaft.

Nörd, nördare, nördast

Jag har ägnat min skolgång åt IB-programmet och därmed har jag indirekt sagt farväl till min fritid. Jag har erkänt att jag är en pluggnörd som konstant bär omkring på tjocka böcker och som sitter och pluggar på tåget varje morgon för att vinna lite tid senare. Nu på senaste tiden har dock min nördighet fått känna på en ny sida då jag tydligen behöver läsglasögon. Det innebär att jag numera inte enbart kommer att bära tunga böcker och plugga på min fritid utan även att jag kommer att plugga med glasögon. Jag har snart uppnått maximal nördighet och jag har enbart mig själv att skylla.

Fika-oidentifierat mellanmål

Är jag den enda som tänkt på att alla turister tycker att det är väldigt underhållande med att vi fikar i Sverige. Jag hör konstant vår utbytestudent ifrån Frankrike säga "can't we fika?". Man gör tydligen inte det i andra länder. I USA tar man (bokstavligen talat) en kaffe och i England går man iväg och dricker te, men i Sverige fikar vi. Det är det man gör här. Vi fikar när vi umgås och då kan vi välja vad vi vill ha utan att tvingas avslöja det innan. Att vi fikar underlättar så otroligt mycket för mig, jag tenderar att ha beslutsångest innan jag ska bestämma mig vad jag ska ha och om jag nu ska tänka ut det ännu tidigare skulle det inte fungera för mig. Jag har svårt att se mig själv säga "jag ska äta bulle" istället för "jag ska fika". Det är bara att hissa upp flaggan för Sverige ur den här aspekten

Chemistry Jasmine

En liten tanke som slog mig tidigare idag att jag kanske ska skippa min läkardröm och bli kemist istället. Anledningen till detta är att när jag var inne i kemikalierummet på kemin drabbades jag av ett glädjerus och extrem klåfingrighet. Jag kände mig som ett litet barn på påskafton. Att vara så nära alla farliga och frätande kemikalier var helt underbart. Jag fullkomligt längtar tills jag får fria händer med alla dessa vätskor som skriker efter att få användas. Att jag dessutom passar utmärkt i den hela kemioutfiten är väl tecken nog.

Vad har hänt?

Jag har accepterat att jag är otroligt slarvig och att jag har katastrofala humörsvägningar lite titt som tätt. Jag har levt med vetskapen och även godtagit att "fine, det är så jag är" men nu helt plötsligt händer något som jag bestämt inte hunnit anpassa mig inför, och det är att min slarvighet plötsligt förändrats till ordentlighet. Mitt rum t.ex. har varit konstant städat i snart TVÅ månader och jag som brukar lyckas stöka ner det till kvällen. Jag måste nu ta och om sortera mina Jasmine mappar och helt enkelt strimla min slarvighet i en pappersstrimlare. Det är en major omställning för mig med tanke på att omställningar är det värsta jag vet. Visst mina humörsvägningar spökar fortfarande men de har på sätt och vis gått hand i hand med min slarvighet. Jag måste nu från scratch ta och hitta något annat att stoppa i den halvtomma mappen och sedan acceptera även det. Ett dilemma som kommer att ta tid.

Sprutzel

Nu när jag väl är inne i mitt lilla ord-flum-humör kan jag inte låta bli att tänka på en tysk film jag såg för någon vecka sedan, Die Welle (vågen). Det var under den scen som en lärare skulle prata lite "dirty talk" med sin fru. Bortsett ifrån det faktum att tyskan utan tvekan måste vara ett av dem osexigaste språken som finns i Europa så förflöt konversationen med att läraren frågade om de skulle pröva på rollspel och frun svarade något med stil att "ja, jag kanske har en sjuksköterske dräkt i garderoben" på tyska då så klart. Det är nu det roliga kommer för läraren svarade, i något som jag antog skulle vara ett försök att låta sexig, att jaa, då kan du ge mig en spruta. Förutom det patetiska i det hela, så är det lustiga att spruta på tyska heter Sprutzel. Jag skulle vilja se någon få ordet sprutzel att låta sexigt för jag själv skulle ha svårt att ta personen ifråga för seriös.

sprutzel-sprutzel-sprutzel-sprutzel-sprutzel-sprutzel

Ord - lustiga formationer

Befinner mig nu i min kära skola St: Eskils hjärta nämligen B-huset. Har hela dagen har jag dock inte gjort annat än tänkt på två ord som jag finner väldigt underhållande.

Det ena ordet är bastard och då menar jag inte det engelska ordet utan det svenska (basstarrd). Dess uttal är mig otroligt amusant och det är svårt att ta ordets innebörd på allvar.

Det andra ordet är bunsen burner (engelska ordet för berännare) och vi hade det idag ytterst roligt åt det på vår kemilektion. Det ska helst uttalas fort och med betoning på bUnsen för att utbringa maximal förlustelse.

Sömntuta

En av dem skönaste känslorna jag vet är att vara lite små sömnig. Man fylls utav värme och blir lite smålullig och behöver inte tänka på något annat än vilken skön säng som står där i hörnet och väntar på en. Denna känsla varar dock inte allt för länge då man antingen somnar eller vaknar abrupt dagen efter och inser att mornarna borde förbjudas enligt lag.

En annan underbar känsla är att ha sin pojkvän på sin vänstra sida som även han bloggar på som en flitig liten skogsmyra.

Älskar, älskar inte

En sak som jag tänkt på är att vi använder "jag älskar dig" alldeles för ofta. Denna mening som bringar sådan lycka börjar sakta men säkert förlora dess innebörd. Det är ganska deprimerande men vad som är ännu värre är att vi nu även förväntar oss at vi ska få samma svar. Jag har själv missbrukat det tusentals gånger då jag ibland säger det i förbifarten eller skriver det via sms men jag har sedan ett tag tillbaka tagit mig en tankeställare och faktiskt dragit ner på användningen utav detn kärleksfulla meningen. Kanske är det fel av mig men jag känner att jag vill att det verkligen ska betyda något när jag väl säger det. Jag vill inte att det ska vara via sms eller msn utan när man är med den man älskar så att innebörden verkligen går fram. Så ta vara på kärleken.

Kedjebrev

Att kedjebrev är otroligt irriternade är jag nog inte ensam om att tycka, men varför folk ändå envisas med att skicka dem till mig är ett mysterium. Jag har alltid ansett att dessa brev som går i kedjor är näst intill förolämpnade att få. För mig känns det verkligen som att avsändaren inte har mer att säga mig än att skicka något som den inte ens skrivit själv. Att dessa brev även innehåller hot som menar att jag aldrig kommer att bli lycklig om jag inte skickar det vidare till x antal personer innan midnatt gör det hela ännu värre. Vem i h*lvete vill hota mig med ett sådant brev. Även dessa ursäkter jag ibland får som att:

- Men jag tyckte det var gulligt skrivet
- Men tänk om det slår in

... Gör det hela ännu värre.

Att det är gulligt skrivet är bara bullshit, dessa sötsliskiga meningar om hur kärleken kommer att slå in är allt ifrån gulliga. De skulle straffas genom att hamna på åttende kretsen i Dantes straffsats, det har jag kollat upp.

Med dessa ord uppmanar jager alla SLUTA SKICKA KEDJEBREV!

Stresssssssss

Att vara stressad är nog ett fenomen som få riktigt vet vad det innebär. Jag måste tyvärr meddela att jag är en utav dem få som vet exakt vad det innebär. Jag har den här veckan en vad som brukas kallas för slutspurt i skolan, det är inte så farligt om man inte bortser ifrån den faktorn att denna så kallade "slutspurt" har hållit på i över tre veckor nu. Det som dock är underbart är att jag aldrig behöver fundera på vad jag ska göra på min fritid för min fritid är sedan dessa tre veckorna försatt i vänteläge. (För er som inte känner mig så förstår ni kanske inte den bitterljuva ironin i den förra meningen) Jag har tydligen försänkt mitt liv till studier och när har jag gått med på detta? För er som nu kanske känner er lite stressade men är ytterst osäkra på innebörden av stress så checka in om du har dessa tecken.

Tecken på stress:

*Du kan inte sova för dina tankar snurrar som en karusell
*Dina axlar är spända som strängarna på en elgitarr
*Du glömmer bort saker du verkligen borde kommit ihåg
*Din tid försvinner utan att du har gjort hälften av det du skulle ha gjort
*Du blir irriterad över småsaker som du inte hunnit med
*Du tycker det är någon annans fel att du glömt bort saker eftersom du inte hinner reflekteradina gärningar
*Du prioriterar bort sömn i hopp om att vinna tid (fungerar dåligt)
*Du slutar äta för att det tar upp en massa dyrbar tid
*Du undviker speglar eftersom att du vet att Einstein har en väldigt vacker frisyr jämfört med dig

Känner du igen dig minst 87.5 procet utav de ovanstående tecknen kan du skatta dig olycklig för du är då STRESSAD!